Det finns ett uttryck som säger att "pengar kan inte köpa lycka, men det är bekvämare att gråta i en mercedes än på en cykel". Vissa dagar känns det så här.
Nu är det inte så att jag gråter och det är heller inte så att pengarna flödar fritt, men det handlar mer om att vissa dagar känns skit även när man befinner sig på Franska Rivieran.
Idag har varit en sådan dag. Ingenting har känts roligt, det ösregnade hela natten och var grått hela förmiddagen, jag totalmisslyckades med lunchen (det händer inte ofta, men vi pratar sönderfallande, mjuka bönbullargonebiffar och tapetklistrigt potatismos), jag var trött, grinig och stressad och allt var bara fel.
Visst hjälper det att gå ut och ta ett andetag och titta bort över bergen och påminna sig om att jag är här och att det är fantastiskt, men man måste också komma ihåg att ibland känns det inte roligt, oavsett yttre omständigheter. Mina problem är naturligtvis i-landsproblem och små jämfört med många andra människors, men för just mig, just nu så påverkar de ju humöret ganska mycket.
Det är en salig blandning mellan stress över saker jag vill göra och inte hinner eller inte har råd att göra just nu, osäkerhet kring vad jag skall bli när jag blir stor (eller mer exakt när mammaledigheten tar slut), stress över att maken åker till Sverige en vecka och jag blir ensam med barnen, en viss understimulans efter att inte direkt varit i sammanhang som inte handlat om barn och familj på väldigt länge och så hormoner som håller på att hitta någon ny nivå när Julie ammar allt mindre.Lite saknad efter resten av min familj, lite dåligt med sömn och lite grått och regn på det så är känslan inte toppen, trots att jag vet att det går över och jag vet att det blir bättre och fortfarande är så tacksam över att vara just här.
Och som sagt, hellre trött och stressad med körsbärsblom utanför sovrumsfönstret än med nyupptinad lervälling.
Imorgon är en ny dag. Då satsar vi på omstart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar