Trött på värmen? Inte det minsta!

Catharina och jag känner varandra sedan skoltiden och sågs väldigt mycket när Amie och hennes dotter Juli var liten eftersom de är jämngamla. Sedan dess har det varit lite mer sporadiskt - småbarnsåren är ju inte de mest sociala i livet, men igår kom de ut till oss för lite fika och bad. 

Det tog ett litet tag för tjejerna att komma igång och leka med varandra, men till sist gick det bra. 

Igår måste ha varit en av de varmaste dagar jag någonsin varit med om i Sverige. Vi stod ute i vattnet och det blåste från sjön, men det blåste verkligen bara varmt. Senast jag var med om det var nog i Thailand för tio år sedan, och det är ju skrämmande, men ur ett rent personligt perspektiv väldigt skönt.

Catharina är liksom jag en värmeälskare och en av de få som svarade bestämt nej på om hon var trött på värmen. Jag säger samma sak - jag gillar värme och är inte det minsta trött på den. Att jag däremot förstår att det inte är så bra för planeten och att det är oroande är ju däremot självklart. 

På måndag börjar Catharina jobba igen och barnen börjar dagis. Nu börjar skillnaden i säsong mot Frankrike göra sig påmind - vi är ju bara halvvägs igenom det franska sommarlovet och det är ännu en månad innan dagis och förskola börjar. 

Halva delen av verkligheten

Det blir inga roliga blogginlägg, men dessa bilder är ju bara halva delen av verkligheten. 

Vi åker ju tillbaka till Frankrike med målet att stanna där minst ett år till och då skall vi hyra ut huset "på riktigt". Tidigare har vi haft bekanta som varit hus- och kattvakter, och då har vi kunnat lämna många av våra saker framme. Nu skall det dock hyras ut på riktigt och då behöver många saker bort. 

Jag tyckte att jag hade plockat undan mycket innan, men där hade jag helt fel. Man har ju så otroligt mycket saker som man aldrig tänker på utom när det är dags att flytta. 

Under hela semestern har det därför legat en stress om att packa kartonger över mig och bitvis har det varit riktigt jobbigt. (Jo, allt är förstås relativt, men ni vet känslan när man liksom aldrig blir klar...) Sakta men säkert har rum för rum tömts, och mer och mer hamnat i kartonger men det är fortfarande alldeles för mycket kvar. Tyvärr ser det ut som att vi kommer att packa in i det sista. 

Det blir nog bra till sist, men just nu är det inte superkul. 

Födelsedagskalas för kusinen

I eftermiddags var vi på födelsedagskalas för mellankusinen Emil som fyllde 3. Otroligt hur snabbt barn växer, det var ju inte längesedan Amie var den som var 3. 

Jättehärligt kalas i världens vackraste miljö. De bor i ett egenbyggt (nybyggt) hus som är byggt i gammal stil, med massor av charm och Emma är en mästare på att fixa fin dukning och inredning. Jättevackert och jättegod mat!

 

Innan kalaset hann vi ett dopp. Jag har förälskat mig fullkomligt i deras brygga - vid vår egen brygga är vattnet så lågt att man absolut inte kan hoppa i och jag saknar det massor. När vi väl flyttar hem skall jag nog bygga mig en flytbrygga en bit ut. Så underbart att bara dyka i.

Fint, fint, fint!

Lekstugan var det bästa enligt Amie, som kom och serverade "te och kaffe". 

Katten Smulan är min lilla favorit. Hon växer fort, från att nyss ha varit en riktig kattunge, men hon har leksinnet kvar.

Sommarens hattparty

När S och hans fru är i stan bor de hos hans föräldrar och om det passar brukar vi åka dit på fika. Det är roligt, för på sommaren brukar det alltid dyka upp en gäng hattar efter ett tag och plötsligt ser ju allt så mycket lustigare ut. 

I år var det förstås främst barnen som älskade hattarna. Jag kan inte låta bli att fundera på om dessa bilder är ett uttryck för skillnaden i de bådas personlighet (fast antagligen är det bara åldern). Amie som är lite mer ordentlig och Julie som spexar på. 

Gofika. S's mamma blev mäkta poppis hos Amie när hon gick med på att leka häst på gräsmattan.

Med kärran till postlådan

Denna kärra blev barnens nya favoritleksak. Så rolig att klättra i och ur (och så nervöst för alla vuxna som oroade sig för klämda fingrar). 

Vi tog den till postlådan hos mamma och pappa för att hämta posten. Sådär fånigt idylliskt med sol, brunbrända barn, grusväg, glittrande sjö och kvittrande fåglar. Underbart.

Spana efter fiskar

Kärt återseende

S är en av mina äldsta vänner, om man inte räknar klasskompisar. Senaste åren har vi inte setts eller hörts lika ofta, eftersom livet liksom kommit mellan (småbarnsår för mig och karriär för honom), och därför var jag så glad att vi fick till en middag på en uteservering inne i stan. 

Jag hade med en udde födelsedagspresent som jag hittade hos en fransk antikvarie och maten var helt godkänd (om än inte fantastisk, vad är det som har hänt med restaurangerna i stan?) 

Bäst av allt

Bland Amies absoluta favoriter den här sommaren kommer detta - att få åka till badplatsen i bagaget bland de högsta. Jag tror till och med att hon vill åka och bada just för att få göra det.

Jag kan inte klandra henne, jag minns hur spännande jag själv tyckte att det var. Min kompis familj hade en Volvo med två bakvända extrasäten längst bak när jag var liten och det var alltid lika spännande att få åka där.

Sommarkvällarna man minns

Ikväll packade vi matsäck och tog båten över sjön där vi hade picknick på några klippor. Det behöver inte vara mer komplicerat för att sätta guldkant på tillvaron. 

Det mesta var färdigköpta rätter från ICA, och lite rester från kylskåpet. Blev riktigt gott, men guaccamole som tillverkats i Mexico? Hur tänkte ni där, ICA?

Jag och barnen badade nakenbad. Ändå en härlig känsla. 

Glad tjej på en av de första båtturerna.

Sommarfest

Igår ställde vi till med en enkel sommarfest. Vi bjöd in vänner och bekanta och det blev en sån där klassiker där först alla verkade upptagna och sedan alla tackade ja. Så roligt att hinna träffa allihop och det blev en riktigt trevlig kväll! 

Vi fortsatte på det vinnande temat med knytkalas. Enklare och roligare för alla!

Lyckan i att kunna sitta ute sent på kvällen. Vi har dessutom varit ganska förskonade från mygg, så det gick riktigt bra att sitta där. 

Strax innan gästerna skulle komma upptäckte vi dock att vi inte alls hade lika många stolar som förr. Vi har ju haft många stora kalas och alltid haft gott om "utrustning" för det, men nu har vi ju skickat en del av det till Frankrike, så det blev att bära ut köksstolar och köksbord till gräsmattan. Och det gick ju bra det också. 

Till höger skymtar "barnområdet" - vi plockade ut filtar, bar ut barnens ikea-kök, lite duplo och några leksaker. Perfekt för att roa dem - jag tror barnen hade ännu roligare än de vuxna. 

Julie provar Flammy, familjen B's flamingo som fått följa med dagen till ära. 

Kvällsbad till framförallt barnens förtjusning! Man ångrar aldrig ett dopp! 

Det är kvällsdoppen man minns

J och J som är mamma till Amies för detta dagiskompis kom över på middag igår kväll och vi njöt av sommarkvällen. 

Efter massor av lek tog tjejerna ett kvällsdopp och himlen var helt magiskt vacker. Jag tycker att det är så härligt att de är vänner trots att de var ganska små när vi flyttade härifrån. 

Som en tripp utomlands

En av mina kollegor sedan tiden i Oslo har ett feriehus inte långt från där vi bor i Sverige och vi var ditbjudna på lunch igår. Att besöka dem är alltid något särskilt - dels bor de jättevackert i sig, men de lyckas också skapa en riktig semesterkänsla som får mig att känna mig som om jag vore utomlands, trots att jag är mitt ute på svenska landsbygden. Att hela familjen dessutom är otroligt trevliga gör ju inte saken sämre.

Igår bjöds vi på hembakad pizza, ett dopp i havet och en tur från den flytande rutschkanan (Amie älskade det!), lite SUP-paddling och hembakad efterätt. Jag tankade inspiration och lovade mig själv att bli bättre på de små detaljerna som gör det extra.

Triss i porträtt

Tre bilder ur mobilen.

Älskar verkligen att bada när det är så varmt. Har aldrig badat såhär mycket på en sommar men jag njuter av varenda dopp. Underbart!

Hur söta är inte dessa två? Vi var på Rusta för att köpa soppåsar och bara titta lite (jag vet, man skall aldrig göra det), och de var bara för söta när de provade diadem.

Släktträff

Idag var det dags för den årliga släktträffen. Vanligtvis brukar vi vara på svärmors föräldragård, en liten stuga utan el och vatten mitt ute i skogen, men i år är marken så torr att det känns olustigt att åka dit med bil och svärfar är heller inte helt frisk så i år blev det hemma hos svärföräldrarna. 

Vi hade knytkalas vilket är min nya favorit när det kommer till fester och det blev - förstås - massor av god mat av olika sorter. Allt från pastasallad till hummus, snittar, rullar, lax för de som äter det, vegeskinka för oss, potatissallad och mycket mer. Klassisk svensk sommarmat som jag uppskattar så mycket mer nu. Vi åt till vi höll på att spricka! 

Förväntan. Vi hade stora långbord och fin utsikt. 

Barnen lekte med vattnet och roade sig kungligt.

Det visade sig att släkten har en förkärlek för randigt, så förr när vi tog kort var det alltid minst en tredjedel som hade randigt. Vi gjorde det till en grej och bestämde att alla skulle ha randigt, så vi har ett underbart kort där verkligen alla är kladda i ränder. I år hade vi ett annat tema - kan ni se vilket?

Luktärtor är absolut en av mina favoritblommor. Tyvärr är jag jättedålig på att odla dem själv.

Bröllopsdag

Idag firade vi bröllopsdag. För sju år sedan var trädgården full av vänner och familj och vi hade en fantastisk dag. 

Idag var det lite lugnare, men jag och maken gick ut och åt inne i stan. Vi ville prova en ny restaurang som öppnat och som såg trevlig ut, men det var väl sådär måste jag säga. 

Maten var okej, men levde inte alls upp till förväntingarna. Jag åt en pizza för 170 kr och får betydligt bättre för 10€ hemma i Frankrike. Maken åt fisk med potatis som inte var genomkokt. Servicen var helt okej, men det var lite öde i övrigt - måndagar är kanske inte dagen någon går ut även om det är semestertider. 

Värst av allt var dock värmen. Normalt sett är det ju krig om borden i solen så allt är anpassat för det, men den här sommaren är det tvärtom. Även om vi fick ett nästan skuggigt bord stod luften helt stilla och det var helt enkelt för varmt. Ingen fläkt och ingen vind gjorde att vi inte orkade sitta kvar. Vi gick direkt vi hade ätit, men hittade verkligen ingenting annat som vi gillade. 

Jag förstår att det är ett i-landsproblem, men jag var ändå väldigt besviken. Jag hade sett så mycket fram emot att få sitta ned en hel middag, kanske ta efterätt och bara sitta och prata (normalt sett är det alltid någon som måste jaga något barn), för vi har ju aldrig barnvakt i Frankrike. Ingen höjdarkväll alls tyvärr. 

Hemma väntade mamma med barnen så de fick vara med på vårt klassiska bröllopsdagskort. Tänk vad vi längtade efter dem då för sju år sedan. Fint ändå att tänka tillbaka på. 

Bada, äta, sova, repetera

Det känns som att man varje dag bara vill skriva sommaridyll på bloggposterna, men det är verkligen det nu (utom alla stunder som är raka motsatsen när jag bryter ihop av allt som måste packas ihop i huset för att vi skall kunna hyra ut det, men jag föredrar att fokusera på det positiva). 

Vi vaknar lagom tidigt, äter frukost inne eller ute beroende på humör, ibland sittandes på trappen. Går ned och badar i sjön så ofta vi har lust, äter hallon och smultron från buskarna, äter lunch ute under parasollet, träffar vänner och träffar familjen. Det är verkligen en sådan där perfekt sommar som man alltid önskar sina barn (och sig själv).

Ett kärt återseende

Efter dopet åkte vi till min kompis Annika som har hästar och Amie fick äntligen återse sin kära vän Harley. Hon pratar massor om honom och är verkligen helt hästbiten - ett intresse jag inte riktigt vet var det kommer ifrån. 

Idag fick hon rida en tur barbacka, och hon höll hårt i manen. Är så stolt över hur mycket hon utvecklats bara sedan första gången hon fick prova att rida. Nu måste jag verkligen hitta en ridskola åt henne i Frankrike. 

Dop

Idag har vi varit på dop för lilla Linus. 

Fantastiskt fin kyrka, barnen höll sig lugna nästan hela tiden och god mat och fika efteråt. Jättetrevligt! 

Själv hade jag en klänning jag sydde lagom till midsommar, men med ett blått skärp istället för rött. Jag skall nog göra lite ändringar till nästa gång jag syr samma modell, men jag tycker att tyget är så otroligt fint. 

Hon flyter

Verkligen inte världens bästa bild, men jag måste ta med den för jag är så glad. Julie accepterade äntligen att hänga i badring istället för på mig, så nu slipper jag bära henne när vi skall bada!

Det är inte det att hon är så tung, men hon går ju i vattnet direkt och sen måste man lyfta upp ett kallt och blött barn innan man har doppat sig. Ingen favorit. 

Våra barn har aldrig haft jättemycket simutrustning på sig. Julie totalvägrar allt vad armpuffar heter och fram till idag har hon även vägrat simringen. Jag ser ibland barn i Frankrike som är i hennes ålder som har både UV-dräkt, armpuffar, simring och så en mössa som även täcker hela nacken och jag undrar hur de skall kunna upptäcka vattenglädjen när de knappt kan röra sig? Framförallt armpuffar och simring samtidigt är jag väldigt emot, för om barnet snurrar runt får det jättesvårt att ta sig ur. 

Julie har som sagt vägrat det mesta, men är glad och nöjd i vattnet för det. Vi lämnar henne ju aldrig obevakad eller låter henne bada ensam, men det är otroligt skönt när hon kan flyta själv och inte behöver hänga på mig. 

Nöjt barn - nöjd mamma! 

Tjejkväll på stan

Bästa J som är mamma till en av Amies före detta dagiskompisar messade och frågade om vi inte borde gå ut och dricka vin på torsdag. Och det borde vi ju, så igår gick fick männen vara barnvakter. 

Vi provade en "bubbelplanka" på en nyöppnad tapasrestaurang och blev väldigt positivt överraskade. Det var alltså en planka med fem olika sorters cava och tilltugg till det. Jag bad om vegetariskt och fick nästan ännu mer mat än J, men båda var riktigt generöst tilltagna. Vi hade även beställt tapas på sidan om och båda hade råkat ut för att tapasen var väldigt små så vi tog i ordentligt. Det hade vi inte behövt göra - oj, vad mätta vi blev. Det är inte ofta jag lämnar mat på en restaurang, men igår gick det bara inte. 

Massor av mat och några glas bubbel på det är inte det bästa för två konstant trötta småbarnsmammor, så lite lätt sega blev vi och vi blev lite besvikna över stadens utbud när vi gick därifrån. Det fanns liksom ingen direkt loungeuteservering där man bara kunde hänga och inget som var direkt nytt. Som tur var var ju sällskapet viktigare än platserna och mycket trevligt och bra prat blev det.

För mig kändes det lite extra skönt med lite mammaprat, för Amie och J's dotter är så otroligt lika. Ibland hör jag henne säga exakt samma ord som jag sagt till Amie och det är skönt att bli påmind om att man inte är ensam att ibland bli lite trött på tjat eller gnäll. I Frankrike är det ju dels en ganska stor kulturskillnad och dels är det få jag känner så väl att jag verkligen ser hur de uppfostrar sina barn. 

Sommarkvällsmiddag

Igår tog min bror och hans familj båten över till oss, och mina föräldrar kom i bil och vi åt middag ute på altanten. I år har vi möblerat om och satt matbordet på den största delen av altanen eftersom värmen gör att det går fint att sitta ute. I vanliga fall brukar vi ju sitta mest i uterummet under sommaren men hittills har det inte behövts en enda gång.

Det är nästan som Frankrike, detta att äta alla måltider ute och att kunna sitta ute till sent på kvällen. Om Sverige alltid vore såhär skulle jag inte vara så motiverad att bo någon annanstans. Grillmiddag och hallontårta med nyplockade bär är svårslaget.




Alltid roligast att sitta vid ett eget bord. Om det blev så mycket ätet är osäkert, men barnen hade roligt. 



Färska bär från mammas hallonhäck.