Misslyckanden

Vi har ingen ishalka här och det är jag glad för, men i övrigt har det varit en dag av misslyckande.

Jag har suttit med ett och samma jobbproblem sedan imorse - produkter som inte blir rätt vid importen och det är otroligt jobbigt att känna att man bränt en hel dag och inte kommit något närmare lösningen. Jag tror dessutom inte att det är något komplicerat - det är bara något jag inte ser. Otroligt irriterande.

Efter skolan gick vi till lekparken med några andra barn, men fick bryta upp väldigt hastigt pga akut toa-behov. Just idag kändes det också som ett misslyckande, det känns som tiden när saker fungerade och man hade koll är långt borta.

Jag försöker att peppa mig själv med att jag ändå lyckas rodda ihop allt med skola och vardag i främmande land, lagad mat varje dag, morgon- och kvällsrutiner och allt annat även nu när maken är borta mycket. Ibland funkar det.

Hemtrevlighetshack

Det finns inget som skapar hemtrevnad så fort som en katt så jag skaffade två.

Skämt åsido - har saknat djur så fruktansvärt senaste året. Våra egna katter är ju hos kattvakter, familjens hund gick bort i våras och här har vi ju inte haft något djur. Det låter dramatiskt och kvällstidningsaktigt, men jag saknade verkligen något i livet.

Nu är det dock åtgärdat för i förrgår flyttade två katter in här. De är inte våra, utan vi är bara sk akuthem eller famille d'accueil till dess att de blir adopterade. Nu slipper de bo ute vid en soptunna under vintern.

"Siameskatten" är den snällaste katt jag träffat på - hon spinner när man petar på henne och kan inte få nog av klappar. Den andra har jag inte fått se så mycket av än, hon är mer försiktig. Båda två verkar dock mer rädda för den nya miljön än för människor och det är ju positivt. Det blir nog bra det här!

(Tyvärr är det alltid jättesvårt att fotografera katter i början för de vill inte vara still och är antingen nyfikna eller lite vaksamma. Bättre kort kommer alltså.)

Helg

Maken hade en väldigt intensiv jobbvecks förra veckan med mötesmaraton i Stockholm samtidigt som han fortfarande var sliten efter förkylningen vi alla haft, så vi har haft en lugn helg.

Igår tog vi en tur till Saint Paul de Vence, en söt medeltidsby med mest konstgallerier och turister, men båda barnen var trötta och gnälliga och byn barnvagnsovänlig så det blev ett kort besök. Vi körde dock fel på väg hem och fick oss en liten extratur.

Idag firade vi far med blommor och snacks och njöt av riktigt fint väder. Solsken och tjugo grader var inte fel.

Golvet är också klart till 98%. En bräda måste bytas eftersom det blivit så trångt att det knarrar rakt utanför barnens rum, och det är fortfarande lite kvar vid kyl/frys.

Därefter är det lister som ska målas och kapas och vax och olja som ska på golvet (bara den levereras någon gång), men sen så... redan nu är det dock stor skillnad och framförallt skapar det sådan hemtrevnad tycker jag. Men mer om det senare.

Golv

Just nu är det golv som gäller all tid jag inte jobbar, äter eller sover. Eller gör något annat, för riktigt så fokuserad är jag inte.

Nu är nästan hela köket klart, jag behöver dock hjälp av maken för att få upp kyl och frys ovanpå brädorna, och mer än halva vardagsrummet. Nu är det dock slut på underlagsplast så nu måste jag till bygghandeln innan jag kan fortsätta. Någonstans räknade jag fel på det.

Idag firade jag ett gott dagsverke (eller kvällsverke snarare) med ett glas Orangina. Lite stolt är jag ändå.

Klättring

Denna gubbe av bokstäver är ett konstverk i Antibes, och man får förstås inte klättra i den. Ändå tycks det vara det folk gör hela tiden, så jag antar att det kanske är en del av konsten.

Det var regnigt idag, därav utflykten för att komma ut lite. Med svenska mått mätt är vädret helt okej, men jag är redan trött på regn efter tre dagar.

Skandinavisering

Jag gillar inte golvet i vårt hus. Det är ett brunaktigt klinkergolv från 80-talet och bortsett från att det är fult och skär sig med allt så är det kallt och alldeles för hårt för små barn som tumlar omkring.

Att lägga nytt golv har därför varit en dröm ett tag och idag började jag äntligen. Jag blev lite extra inspirerad efter att ha varit i Sverige och framförallt i vårt hus där - jag hoppas detta hus så småningom också blir mer min stil.

Trägolv är väldigt ovanligt här. Jag vet inte varför men anar att priset varit en faktor. Eventuellt finns det även andra bra skäl som jag kommer att upptäcka så småningom, men jag hoppas inte.

Min pappa anklagade mig för att vara tidsoptimist när jag var hemma. Det köper jag inte riktigt eftersom jag ofta (men inte alltid) är ute i väldigt god tid, men när det gäller att göra saker har han helt rätt. Att slänga upp tio kvadratmeter trägolv tar betydligt längre tid än att lägga klickgolv, trots att jag lägger det flytande (detta kan bli något jag ångrar bittert senare, men vi får se..) Hela eftermiddagen tog det och då är det kanske en femtedel av det som skall göras. Brädorna tog dock slut så det var lika bra.

Räknar med en grym träningsvärk imorgon.

Det lustigaste av allt var dock vilken otrolig "hemmakänsla" jag fick så snart det var på plats. Det är tydligen något väldigt välkänt med trägolv som får mig att känna mig hemma.

Antibes

Jag längtade efter havet och att se lite folk så vi åkte en tur till Antibes. Vi var där vid tio (hej småbarnsfamilj!) och till att börja med var det ganska öde. På turistgatan som vi brukar gå var nästan alla restauranger stängda för vintern.

Julie är inte helt frisk och borde kanske ha fått stanna hemma i sängen, så hon ville inte åka vagn vilket gjorde besöket lite krångligare än tänkt. Till lunch hittade vi dock ett trevligt café/creperie och jag fick en väldig längtan efter en lång brunch med goda vänner, gott om tid och lugn och ro (och barnvakt, antar jag). Någon dag kanske...

En sväng förbi stranden hann vi också och Amie doppade sig faktist.

Nu väntar regn inatt (hoppas vi - det är så fruktansvärt torrt här!) och lite sämre väder ett tag.

Clementiner

Idag var en idyllisk start på morgonen när hela familjen myste i sängen (det händer inte ofta här). Jag öppnade sovrumsfönstret och plockade clementiner direkt från trädet som vi åt i sängen. Mysigt!

Julie tyckte det var mysigast av alla så nu gnäller hon varje gång hon kommer i närheten av fönstret. En oväntad bieffekt.

(Bilden är ett par veckor gammal, glömde att fota medan det var ljust och imorse var ett sådant där ögonblick då man verkligen inte vill ta fram en telefon.)

Home sweet home

Mina föräldrar betyder otroligt mycket för mig så jag är alltid glad över att få vara nära dem (saknar dem, övriga släktingar och våra vänner mycket när vi är här), men helt smärtfritt blir det ju inte att bo borta i två och en halv vecka. Vi har turen att kunna bo i ett eget gästhus, men ändå... man saknar sina egna saker.

Flyger gick redan sju i morse så vi bodde en natt på Gardermoen och gick upp fyra imorse. Flygresan gick sådär, Julie blev ledsen nu med och gick inte att trösta. Stackarn.

Bussen hem (vi flög med bara handbagage och skickar ned resten - mindre prisskillnad än jag trott) kom inte så vi fick vänta på nästa - 60 min senare. Ingen höjdare med två trötta och uttråkade barn.

Vädret var dock fantastiskt, och vi kom ju hem och kunde äta lunch utomhus. Så härligt! Detta är höstväder i min smak! I helgen spår de dock regn och det vore fantastiskt - här har knappt regnat sen maj så det är snustorrt.

Dock ändå så skönt att vara hemma i sitt egen kök, egen säng och egna vanor!

Skogspromenad

Min mamma brukar försöka ta en promenad i skogen varje dag och vi försökte följa med så ofta det gick. Julie var dock måttligt road av att vara ute så ibland fick hon och jag bli hemma.

Med oss från Frankrike hade vi en eländig förkylning och sista dagarna blev båda mina föräldrar riktigt dåliga (och idag är det makens tur), så några promenader var inte att tala om.

Sista dagen, dvs igår, kom vi dock i alla fall ut till skogen, men sen blev Julie så gnällig och ledsen (hon är inte heller frisk) att det inte hade gått att fortsätta. Det blev istället så att vi stannade en liten stund precis där och Julie fick prova att gå på mossa (inte så lätt när man just har lärt sig gå), Amie samlade grenar och kottar och lekte skalbagge, jag fotade regntunga spindelnät och höstsolen sken.

Ett väldigt fint minne i all sin enkelhet.