Skandinavisering

Jag gillar inte golvet i vårt hus. Det är ett brunaktigt klinkergolv från 80-talet och bortsett från att det är fult och skär sig med allt så är det kallt och alldeles för hårt för små barn som tumlar omkring.

Att lägga nytt golv har därför varit en dröm ett tag och idag började jag äntligen. Jag blev lite extra inspirerad efter att ha varit i Sverige och framförallt i vårt hus där - jag hoppas detta hus så småningom också blir mer min stil.

Trägolv är väldigt ovanligt här. Jag vet inte varför men anar att priset varit en faktor. Eventuellt finns det även andra bra skäl som jag kommer att upptäcka så småningom, men jag hoppas inte.

Min pappa anklagade mig för att vara tidsoptimist när jag var hemma. Det köper jag inte riktigt eftersom jag ofta (men inte alltid) är ute i väldigt god tid, men när det gäller att göra saker har han helt rätt. Att slänga upp tio kvadratmeter trägolv tar betydligt längre tid än att lägga klickgolv, trots att jag lägger det flytande (detta kan bli något jag ångrar bittert senare, men vi får se..) Hela eftermiddagen tog det och då är det kanske en femtedel av det som skall göras. Brädorna tog dock slut så det var lika bra.

Räknar med en grym träningsvärk imorgon.

Det lustigaste av allt var dock vilken otrolig "hemmakänsla" jag fick så snart det var på plats. Det är tydligen något väldigt välkänt med trägolv som får mig att känna mig hemma.