En tur till Nice

Jag och Amie tog en tur till Nice på eftermiddagen. Det var välbehövligt att komma ut lite och kul att göra något på egen hand.

Vi såg en råtta (kanske det mest spännande av allt, enligt A), en massa flygplan, lekte i sjörövarskeppet och i fontänen, tittade efter en kjol till mig (A fastnade framför alla glittrande pärlor och broscher som tydligen är grejen i höst, samt tog ett extravarv runt balkongen på Zara), åt på ett rätt trist creperie och tittade på vågorna. En ganska bra dag ändå.

När vi gick upp från stranden tänkte jag som så ofta när jag är där på min farmor. Hon älskade Nice och det rasslande ljudet av stenarna i vågorna. I många år ringde jag henne var gång jag var där för att hon skulle få höra det över telefon.

Jag minns också att när jag var i Amies ålder och lite större brukade farmor visa mig några otroligt mjuka och lena stenar som kom från stranden i Nice. Jag tyckte att det var fantastiskt att något kunde vara så lent.

Nu stod jag på samma strand med min dotter. Jag är ju rätt nostalgisk av mig och det var inte utan att det kändes lite som möte mellan förr och nu.

Fint var det i alla fall.

Kvällsbad

Det är trettio grader varmt här igen och jag har svårt att ta mig ur huset med barnen. Det känns som ett så stort projekt när man ska passa mat- och sovtider och helst undvika värmeslag, drunkning och stöld av tillhörigheter på stranden. Så illa är det inte verkligheten, men det känns så ibland.

Idag åkte vi till stranden på kvällen hela familjen och det var verkligen så värt det. Fransmännen trodde väl inte vi var kloka när vi plockade upp vår pastasallad och IKEA-tallrikar, men det bjuder vi på. Sämre middagsutsikt har vi ju haft.

Perfekt avslut på dagen.

Tillbaka!

Min telefon är tillbaka, men den valde en dum tid att vara borta. Jag har haft en av mina bästa vänner på besök med två av hennes barn och det var helt fantastiskt! Ibland är det skönt med gamla vänner!

Som tur är är hon fotograf så ett gäng bilder har jag fått, men tills vidare får det räcka med denna smygtagna bild.

Jag hoppas att bloggen snart ska vara back-on-track!

There will be silence

Efter att ha klarar sig många gånger gick telefonens skärm åt skogen i onsdag och nu är jag alltså mobil-, och framförallt kamera-, lös.

Dåligt med bloggandet alltså, men återkommer så snart jag kan!

Plötsligt händer det

I förra veckan tog vi striden för nattsömnen.

Amie har aldrig sovit särskilt bra och det började bli bättre först efter tre år (och i början bara om hon sov i vår säng). Julie har sovit bättre, men vaknade ju några gånger per natt för att amma. Det var alltså väldigt längesedan jag sov en hel natt och det har märkts. Man funkar inte helt med sömnbrist.

För lite mer än vecka sedan var det en sån där eländesnatt (fullmåne, någon?) när jag var uppe en gång i timmen och då kände jag att det fick räcka. Om jag ändå skulle vara uppe kunde jag lika gärna ta striden om amningen och om sovandet direkt.

Så det gjorde vi. Extra portion gröt innan sovdags och sen fick maken gå upp och ge vatten på natten. Första natten gick okej, andra blev någon timmes gråt (trots erbjudande om välling) men så småningom gick det bättre och nu (ta i trä!) har vi fått sova flera hela nätter.

Jag önskar att vi hade gjort så med Amie när hon var liten. Vi väntade alldeles för länge och då blev det omöjligt.

Nu hoppas jag innerligt att detta håller i sig och att jag inte jinxar det, för det är otroligt vad mycket bättre man mår när man inte går på knäna av sömnbrist.

Dessutom är det skönt - och lite vemodigt - att ha slutat amma, men mer om det någon annan gång.

En före-bild

Jag har börjat renovera köket. Egentligen var det av en slump: jag var på bygghandeln för att leta träpanel till gästtoaletten när jag såg likadana luckor som vi har i köket men obehandlade. Det fick mig att vilja ta tag i ommålningen av våra luckor och jag tänkte först köpa de obehandlade, men efter att ha googlat lite tror jag ändå att jag skall försöka måla de vi har.

Jag knackade loss en kakelplatta för att se hur lätt det gick och det var väldigt lätt. Tre rader in var det dock tvärtom hopplöst och gipsväggen tog massor av stryk så det var bara att hämta kofoten och bryta ned gips och allt - på den väggen.

Kvar är nu allt kakel över bänkarna, bänkskivan, köksluckorna och golvet. Ingen risk att bli sysslolös, men jag har varken obegränsat med tid eller pengar så det får bli ett steg i taget.

Esterel

Idag packade vi en fin matsäck och åkte till klipporna vid Esterel. Det är ett massiv av röda klippor som sträcker sig ut i havet. Väldigt fint, även om det kanske inte var helt barnvänligt - det fanns en del farliga ställen att ramla ned.

Vi åt lunch med färska aprikoser och persikor (J var väldigt snabb med att ta den ena - hon vet vad hon gillar), stekt Oumph (importerad från Sverige), nybakad baguette, sallad, hemodlade körsbärstomater, lokal getost, oliver och annat smått och gott.

Julie var väldigt bestämd över vad hon ville ha och kravlade helt enkelt tvärs över maten för att komma år oliverna. Både lite gulligt och lite hopplöst.

Efter maten gick vi till en strand (inget vidare underlag, svarta heta stenar och vass) och tänkte bada. Det var inte många som badade och flera hade håvar, men jag reflekterade inte över det. Amie ville dock inte bada utan ändrade sig i strandkanten och det var tur för två sekunder efter blev en liten kille bränd av en manet - mycket riktigt: tre små maneter som verkar ha varit lysmaneter simmade omkring. Gissningsvis fanns det fler eftersom det blåst så mycket, så något bad blev det inte.

Vi funderade på att stanna vid en stor sandstrand längre fram men även där var det ingen som badade så vår teori om att blåsten blåst in mycket höll nog.

Den stackars killen verkade haft jätteont och jag tänkte på hur glad jag var att vi klarat oss och inte behövde åka till akuten.

Det skulle jag dock inte tänkt, för tre timmar senare klättrade Amie upp på ryggstödet på soffan, ramlade och slog huvudet i stengolvet med en rejäl bula som resultat. Mjuka bulor kan vara farliga och hon grät som bara den så det var bara att ringa franska sjukvårdsupplysningen och sedan åka till akuten.

Som tur var var det ingen fara, men jag tycker det är kusligt just med huvudet.

Så, en dag med högt och lågt.

Varmt

Det är varmt här nu. De lovar 26 grader. Minst. På natten.

Idag gick vi faktiskt inte ut förrän efter lunch. Det var helt enkelt för varmt. Jag föredrar det framför att stanna inne för att det är för kallt, men några grader svalare hade inte skadat.

Back in France

Vi fick stora plan den här resan. På vägen dit var det en 747 med två våningar och på väg hem fick vi åka en ny Dreamliner 787. Så ny att stewarden bara trodde den gjort en flygning innan. Jag var osäker på om jag tyckte att det kändes bra eller dåligt.

Rätt otroligt att dessa stora maskiner kan ta sig upp i luften måste jag säga.

Resan gick bra och det var både skönt och vemodigt att komma hem. Jag hade lite separationsångest från Sverige och familjen den här gången. Mest på grund av att tiden bara rann iväg, men också för att det vore så mycket lättare att bara stanna där. Lämna barnen till de underbara människorna på dagis, jobba på mitt eget språk, bo i ett hus som är färdigrenoverat och ha släkten bara korta bilresor bort...

Nu vet jag ju att efter ett par månader på det viset så klättrar jag på väggarna och det svenska vädret gör mig superdeppig, men ändå... ibland lockar det.