Vi såg en råtta (kanske det mest spännande av allt, enligt A), en massa flygplan, lekte i sjörövarskeppet och i fontänen, tittade efter en kjol till mig (A fastnade framför alla glittrande pärlor och broscher som tydligen är grejen i höst, samt tog ett extravarv runt balkongen på Zara), åt på ett rätt trist creperie och tittade på vågorna. En ganska bra dag ändå.
När vi gick upp från stranden tänkte jag som så ofta när jag är där på min farmor. Hon älskade Nice och det rasslande ljudet av stenarna i vågorna. I många år ringde jag henne var gång jag var där för att hon skulle få höra det över telefon.
Jag minns också att när jag var i Amies ålder och lite större brukade farmor visa mig några otroligt mjuka och lena stenar som kom från stranden i Nice. Jag tyckte att det var fantastiskt att något kunde vara så lent.
Nu stod jag på samma strand med min dotter. Jag är ju rätt nostalgisk av mig och det var inte utan att det kändes lite som möte mellan förr och nu.
Fint var det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar