Bra träning även för mig som varit lite rädd för hästar - jag som är högre än ponnyn kan ju inte vara rädd när C inte är det minsta brydd. Otroligt duktig tjej, för övrigt.
Amie var väldigt trött och själva ridningen började lite olyckligt med att sadeln kanade så att hon ramlade av. Inte roligt, men hon gick med på att hoppa upp igen och sedan red hon ett tag och lärde sig hur man får hästen att stanna (och starta, men det får vi nog öva på).
Kanske var det för att hon ramlat men hon verkade nästan tycka det var ännu roligare att pyssla om hästen - Harvey - efteråt. Hon borstade med allehanda borstar, fick skrapa ur hovarna (det finns ett hästuttryck för det väl?) och mata med morot och mat. Därefter mockade de och Amie tog i hon också. Hon verkade helnöjd och dessutom glad åt C som var en jättebra lärarassistent. A (min kompis) är fantastisk, så pedagogisk och bra.
Hon kom för övrigt ridande på en riktig häst när vi kommit och oj, vad stora de är. Det får nog bli ponnys för Amie tills hon blir 25 för det såg livsfarligt högt ut.
För egen del börjar jag dock få upp ögonen för hur mysiga hästar kan vara och att de kanske inte är livsfarliga trots allt. Vi hälsade på en av de stora hästarna sedan, en svart, 20-årig gentleman och jag måste hålla med om att han var väldigt mysig.
Vi får väl se om detta intresset håller i sig, i så fall kanske det är lika bra att börja spara pengar direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar