onsdag 18 oktober 2017

Ensamflygning

Igår flög jag och barnen ensamma till Sverige eftersom maken åkt före pga jobb.

Det började inte jättebra - dålig sömn natten innan då J vaknade och var klarvaken i två timmar mitt i natten och tio minuter innan vi ska åka inser jag att jag tappat bort As ena snuttefilt. Stress! Hittade den inte men än går det bra med en så fingers crossed...

Hämtade A på förskolan och sen till flygplatsen. Vi kom dit i väldigt god tid, vilket väl var bra, men inte det lättaste att slå ihjäl dötid med två små. Loungen räddade oss i alla fall i en timme (men varför finns det aldrig lekparker eller familjelounger på flygplatser? Jag kan inte vara den enda som glatt skulle betala för någonstans att vara där barnen får leka och härja?)

Det gick ändå riktigt bra ända fram till nio/halv tio. Då var Julie övertrött och ville absolut inte sova på planet. Que trettio minuters gråtande och just då var vi inte mest poppis på planet, men det var många som var snälla och ville hjälpa till. Hon slocknade till slut och Amie somnade vid sidan.

När vi landade var de förstås jättetrötta och det fanns inte en enda vagn i sikte. Varför är det så svårt att bara fixa ut lite vagnar där det behövs och inte bara på en central punkt? Vi hittade en bagagevagn till sist, och kunde gå och möta upp pappan.

Ni vet hur det är när spänningen släpper? Jag höll på att börja gråta när jag såg honom så glad var jag. Trots det tycker jag ändå resan gick okej - att Julie var ledsen berodde ju främst på att jag bokat så dum tid, inte att jag var ensam.

Så värst smart att boka så sent var det inte heller. Vi kom i säng vid tre i natt så dagen idag har gått i någon form av trötthetsdimma och alla har varit trötta. Det får bli nya tag imorgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar