Vi stannade för lunch i en liten bortglömd by (delvis pga att motorn kokade..) och passade på att titta runt lite. Det fanns en gammal kyrka och jag gick in medan de andra var kvar utanför. Det var nog första gången jag var helt ensam i en kyrka och det var en märklig känsla. Kanske inte på grund av religionen i sig utan främst på all historia som finns i väggarna.
När jag växte upp var vår (med vår menar jag den där skolavslutningar, konfirmationer och liknande hölls - vi gick aldrig på gudstjänst) kyrka en gigantisk tegelbyggnad från 70-talet som säkert var arkitektoniskt intressant men aldrig gav någon som helst gudomlig känsla.
Kyrkorna här nere är lite annorlunda. Så mycket äldre, så mycket mer dekorationer, så mycket mer känsla och så otroligt mycket historia. Tänk om väggarna kunde tala? Det är svindlande att föreställa sig vad andra som fick genom samma port för tvåhundra år sedan funderade på, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar