Vi hade egentligen bara två mål: paninistället utanför Lafayette (En vegetal och en Orangina har varit min standardbeställning sedan 1997 - det är inte lika goda nuförtiden, men nu är det tradition.) och lekplatsen som har de finaste lekställningarna jag har sett.
Vi gick även förbi minnesplatsen för offren i 14-juli dådet och det var lätt att få tårar i ögonen. Så fruktansvärt onödigt och så hemskt. Och visst är det så att man känner det lite extra när man vet att om det inte varit för graviditeten så kanske vi hade varit där. Det är ju lika hemskt oavsett, men det kommer närmare.
En liten tur ned till strandkanten för att lyssna på stenrasslet och kasta lite stenar i havet (men till A's stora besvikelse inte bada) hann vi också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar