Det blev en sån kväll som jag längtat länge efter. Sedan vi flyttat hit har jag som regel lagt mig tidigt, nästan samtidigt som barnen, eftersom de vaknar när de vaknar och jag behöver minst 7-8 timmars sömn varje natt för att må bra (är så avundsjuk på alla som klarar sig på 5-6 timmar, så mycket tid!). Vi brukar dessutom äta middag samtidigt hela familjen, ofta runt sex - ruggigt tidigt med franska mått mätt, och långt innan det blir mörkt. Kvällar när man sitter uppe länge och pratar medan mörkret faller är därför riktig lyx och minnen jag sparar.
Torsdagskvällen blir ett sådant minne. Så fint att sitta med riktigt goda vänner medan barnen badade i poolen och sedan kom och kröp upp i knät. (Julie sov istället för att bada, men vaknade till och ville vara med. Hon pekade på stjärnorna och sa "lampa!")
Mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar