Dörrar

Jag har en hatkärlek till målning. Det är roligt så länge det går bra (vilket brukar betyda första lagret) och extremt trist när man måste måla igen och det aldrig går lika bra.

Varje gång lovar jag mig själv att vara noga, inte stressa och så vidare, men jag blir ändå sällan nöjd. Egentligen är det nog så att tiden som skulle behövas för att göra det helt rätt inte finns med två småbarn.

Så, det får väl bli som det blir.

Denna gång var det väggen som var hopplös, av någon anledning (dåligt omrörd färg?) blev de sista målardragen mörkare så jag fick stora fläckar mitt på väggen. Bara att måla om alltihop.

Annars målar jag mest dörrar som inte alls blir så släta och fina som de borde - hur slipper man egentligen rinnmärken? Det verkar helt omöjligt!

Gamla dörrar har iofs en charm och jag gillar den gråblå grundfärgerna som syns igenom, men det är ändå väldigt skönt att se dem bli vita. Det känns lite mer som vårt hus då.