Samma kväll/natt som vi kom hem till mina föräldrar blev maken magsjuk. Julie hade varit dålig ett par dagar innan men vi hoppades att det var något hon ätit. Amie blev också dålig samma morgon, men på henne gick det över direkt och jag klarade mig.
Trots att 48 timmar hann gå innan julafton kändes det väl lite för osäkert så vi var inte så välkomna på julfirandet med makens släkt. Så otroligt tråkigt och sådant antiklimax - jag hade sett fram så mycket emot det och var så ledsen över att inte få åka.
Det blev iofs en fin julafton ändå, och mins föräldrar var fantastiska. Papps gjorde till och med en insats som tomte med bomull som skägg. Amie var mycket nöjd!
Jag klarade mig från magsjukan men däckade i förkylning (och så är det alltid läskigt när andra är magsjuka för då går man och känner efter hela tiden), mamma och pappa blev sjuka och Julie piggnade på sig ordentligt först på annandagen.
Det blev med andra ord ingen tur på stan, inte en enda träff med någon kompis, ingen mellandagsrea (helt ok iofs), ingen skogspromenad... helt enkelt inte mycket alls utom häng i säng och soffa.
Och den 28e åkte vi till Oslo för att ta det tidiga planet den 29e.... som dock hade ett misstänkt fel på vingen så efter de-icingen fick vi köra tillbaka och vänta och kom iväg två timmar försent. Det i sin tur innebar att det var tid för lunch, men vegetariskt alternativ på Norwegian är en mosig ostmacka (om man inte flyger inrikes - vi fick fel meny och jag trodde jag skulle få en varm falafelrulle. Stor besvikelse!) så det var lite lätt gnälligt, trött och hungrigt och barnen somnade förstås tjugo minuter innan landning.
Där vände dock turen, för vi hann precis med bussen, vädret var strålande och barnen överlyckliga över den lilla lekstuga de fick i julklapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar