Det här med att barn behöver ha det lika verkar inte så viktigt här. De har en fröken måndag och tisdag och en annan torsdag och fredag. Idag stod ingen av dem vid dörren, och det var en annan dörr, in mot skolgården. A gick in utan problem, men sem blev hon ju ensam (i någon minut innan fröken såg henne) och när jag kikade in igen grät hon.
Det är svårt att gå då, men det finns heller inget alternativ. De tillåter inte blödiga föräldrar här, dörrarna stängs och barnen är antingen innanför eller utanför.
Imorse klagade A på ont i magen så jag var väldigt nära att låta henne vara hemma. Rädslan att ha skickat iväg henne om hon inte mådde bra var stor.
Den värsta tiden på dagen just nu är mellan 11 och 12, innan jag får hämta henne. Just då blir ångesten över att ha lämnat henne som värst. Idag kändes det lika nervöst som om jag vore på väg att få något stort pris eller dom. Riktigt ont i magen alltså.
Sen öppnas dörren och även idag knatade hon samlat ut och fröken sa att det hade gått bra. Lite gråt, men bättre än innan. Amie sa samma sak och verkade nöjd.
Med andra ord, och tack och lov, verkar min ångest vara hundra gånger värre än hennes.
Jag hoppas att det fortsätter så.
Idag firade vi en avklarad vecka med pizza från en av byns pizzerior. Det var vi förtjänta av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar