Midsommar

Minns ni boken Eat. Pray. Love.? I den skriven författarinnan om hur hon sagt att hon inte gillar att meditera, men när hon håller på att missa den för att hon råkat bli inlåst går hon ganska långt (typ lakan genom fönstret) för att ta sig dit och läraren kommenterar då att det är konstigt att någon anstränger sig så för något de inte gillar.

Lite så kändes det igår när jag i sista minuten snurrade ihop ett par midsommarkransar av olivkvistar och dekorerade med pelargoner. Inte direkt som prästkragar kanske, men det funkade.

Jag är nämligen inget stort fan av midsommar. Ganska många år har jag inte firat den alls, även om det känns roligare nuförtiden.

Igår firade vi med svenska kyrkan och rivieraklubben och det blev riktigt bra. Lite tråkigt med torrt vissnat gräs (det är så överallt här) istället för svensk sommargrönska, men en fin midsommarstång och mängder av mat. Det var knytkalas och folk hade tagit med sig saker så att det blev en väldigt fin buffé med många varierande rätter. Själv tog jag med en vegansk smörgåstårta, och en plommonkaka. Smörgåstårtan kan förbättras eftersom jag bokstavligen slängde ihop den, men den gick ändå åt.