Samtidigt är det vardag här med och vissa dagar är lika jobbiga som hemma. Eller ännu jobbigare eftersom man är ensam.
Maken är för tillfället bortrest. Han skulle spela upp för en musikalisk utmärkelse i torsdags. Han var ordentligt nervös och väldigt osäker på hur det skulle gå. Jag tror alltid stenhårt på honom, men jag är fullständigt omusikalisk så jag kunde liksom inte uttala mig om hans faktiska chanser.
Till allas stora glädje gick det jättebra och det är så välförtjänt och jag är mäkta stolt. Det är naturligtvis ingen tvekan om att han ska stanna kvar för prisutdelningen, men när jag imorse upptäckte att Julie hade fullt av vattkoppor kändes det en aning jobbigt.
Dagar som idag saknar jag familjen mer än jag kan säga. Jag var själv trött efter mycket vaknande, Amie var sådär uttråkat understimulerad och Julie ville bara sitta i knät och absolut inte sova mer än femton minuter åt gången. Ingen höjdardag alls.
Bilderna i inlägget kommer från Instagram. Om man inte ser prickarna ser det ut som en perfekt dag med vattenmelon och mys. Riktigt så har det inte varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar