Vi är dock i stort behov av barnomsorg, både för vår och barnens skull och det är lite ångestskapande. Här finns lite olika alternativ men vanligast är att barnen går i förskola, med mer betoning på skola än i Sverige.
Jag har funderat mycket kring detta och är egentligen fortfarande inte alls säker på att det är rätt. Jag vill inte att Amie ska behöva börja skolan tidigare än nödvändigt, jag vill att hon ska få vara barn. Å andra sidan inser jag att hon behöver träffa andra barn och att vi inte gör så fantastiska pedagogiska saker nu när jag är hemma. Det är ju också så att om hon inte börjar nu så kommer hon ha väldigt svårt ifall vi sedan skall bli kvar här (Vem vet? Jag vill hålla möjligheten öppen) om hon ska börja riktiga skolan.
Det är svårt, men när jag mailade kommunen för att fråga om hon ens hade rätt till skola fick jag ett gäng blanketter till svar, så jag bestämde mig för att "roll with it" och idag var jag på kommunen och pratade med utbildningsansvariga och imorgon har jag möte med rektorn/föreståndarinnan.
Det var en väldigt konstig känsla att se fotot på Amie fasthäftat på denna hög med papper. Kommer hon att bli fransk nu?
Spännande, och lite läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar